Hoppa till innehåll

Reservatsskötsel

Hur skapar man ett historiskt landskap?

Idag är stor del av restaureringsarbetet i Äskhult slutfört, men det krävs kontinuerlig skötsel för att markerna ska kunna levandegöras och visa ett autentiskt historiskt landskap. I reservatets skötselplan har man valt att fokusera på dessa fyra huvudinriktningar:

  • Bevara och underhålla Äskhults byggnader och bytomt: Vi ser till att Äskhults byggnader och bytomt hålls i gott skick, vilket vi gör vi för att bevara byns historiska utseende och autenticitet.
  • Återskapa gamla jordbruksmetoder: Vi arbetar för att återställa de jordbruksmetoder och markanvändningssystem som användes här strax före den agrara revolutionen och storskiftet 1825-27. Detta ger en inblick i hur jordbruket såg ut innan moderna förändringar.
  • Pedagogisk verksamhet för en helhetsupplevelse: Genom olika pedagogiska aktiviteter ger vi besökarna en komplett upplevelse av livet i en bondby under tidigt 1800-tal. Programmen anpassas för att respektera de kulturhistoriska värdena.
  • Främja forskning och kunskap: Vi stödjer forskning och kunskapsuppbyggnad om det äldre kulturlandskapet och hur människor levde och försörjde sig i det gamla bondesamhället. Detta hjälper oss att förstå och bevara vårt kulturarv i framtiden.

Skötselområden

Inom reservatet finns ett antal marktyper eller områden där man inledningsvis har restaurerat och återställt, för att i en senare fas kontinuerligt sköta och förvalta. Skötseln görs av förvaltaren Västkuststiftelsen med stöd från Länsstyrelsen i Halland.

Inägomarken

Detta omfattar hela Äskhults inägomark med åkrar och ängar. Åkermarken ligger samlad uppe på moränryggens krön, nära bebyggelsen. Tidigare var åkrarna uppdelade i långsmala tegar eller flikiga åkerlappar, åtskilda av stensträngar, terrasskanter och ängsremsor. De innehöll även jordfasta stenar och odlingsrösen.

Skötselåtgärd

När det är möjligt används hästar och traditionella redskap för att bruka de restaurerade åkrarna. Ängsmarkerna slås och höskördas. Vi använder lie men även moderna redskap för att göra arbetet mer effektivt. Träd och buskar på inägomarken sköts traditionellt genom stubbskottsbruk och uppkvistning. De nya skotten används som djurfoder och virke till stängsel och liknande. Efterbete med får eller getter sker på åkrarna och ängarna.

Kalvhagen

Kalvhagen, som tidigare var en del av den gemensamma utmarken, var enligt ett tingsprotokoll från 1767 en gemensam beteshage för bönderna i Äskhult och Skog. Idag är Kalvhagen bevuxen med en ädellöv- och blandskog med bok, ek, tall, björk och klibbal, samt inslag av gamla ekar. Bokarna är generellt sett yngre än hundra år.

Skötselåtgärd

För bästa resultat bör marken betas årligen, helst med en blandning av kor, får, hästar och getter. Det är också viktigt att kontinuerligt utföra avverkningar som efterliknar de traditionella metoder som tidigare använts här, som plockhuggning, ristäkt, uppkvistning, topphuggning och barktäkt.

Utmarken

Före skiftena hade Äskhult del i den stora gemensamma utmark som ägdes av alla gårdar i socknen. Efter skiftena tillföll den norra utmarken Äskhult. Denna del av utmarken beskrivs i skifteshandlingarna främst som "bergaktig" eller "ljungmark".

Skötselåtgärd

Utmarken består av ljungdominerad betesmark där nötkreatur, får, hästar och om möjligt även getter betar så mycket som möjligt under året för att hålla landskapet öppet. På mer svårtillgängliga ställen och andra delar av utmarken där betestrycket är lågt finns inslag av tall, lövträd och enbuskar i olika åldrar. Vedväxterna sköts traditionellt genom plockhuggning och ristäkt. Ljungheden bränns på traditionellt sätt när ljungen blivit grov.

Relaterade länkar